Mamma kom in på mitt rum och berättade att hon nyss kommit hem från stan och sådär. Det var soligt ute så hon grävde lite snabbt efter sina brillor i väskan och bara kastar på sig dom, fråga mig inte hur, men hon sa att hon hela tiden tyckte att nåt kändes fel med dom men brydde sig inte utan gick vidare. Hon gick HELA valhallavägen (och för er som inte bor i sthlm kan jag tala om att den är LÅNG) med brillorna ovan utan att en jävel reagerade. Alltså när hon tog på sig dom och visade mig hur det såg ut höll jag på att dö. Jag kröp ihop som ett foster och försökte få luft typ. Nu förstår jag varför jag är född ofrisk. Fast denna gången kan jag säga att detta skulle nog inte ens jag lyckas med. Verkligen äkta min mor. Herregud.