Det är fortfarande så overkligt att jag är hemma, jag kan inte fatta det och jag vill verkligen inte vara hemma. Kan inte se något positivt i situationen. Det känns så fel, jag ska inte vara i Sverige, jag ska vara i Kina. Dessa 10 dagar har varit helt underbara och jag vill tillbaka, med klassen. Har fått upp ögonen för så många i klassen också, känns bra. En person i klassen sa en grej till mig som rörde mig så hårt att tårarna föll av det senare när jag verkligen tänkte på det. Så glad jag blir och det gick rakt in. Hoppas du vet att det är dig jag menar och att du läser detta nu. Tror inte du skulle fatta att jag tog det som jag gjorde, "den lilla grejen" men så är det. Hoppas inte du var full/för full när du sa det bara.

Känns somsagt inte bra att vara hemma. Jag vill tillbaka till landet Kina med wwb. Jag vill inte tänka på att det inte kommer att bli så och att det var vår sista resa tillsammans för då kan jag inte hålla inne tårarna. Ingen förstår detta förutom vi. Ingen kan förklara det heller. Varje stund finns och kommer alltid att finnas kvar hos mig.